I april förra året fick jag diagnosen kolangiokarcinom, vilket är levercancer. Den spred sig till flera organ och eftersom den var i fjärde stadiet och det var en ganska aggressiv undertyp hade jag förmodligen mellan åtta och elva månader kvar att leva. De hoppades att den allopatiska standardbehandling som de har skulle göra det bekvämt för mig och att den skulle kunna rädda mitt liv med ett par månader. Men i princip skulle jag ha varit borta i mitten av 2019. Jag började med standard DCT med Immucura. Jag dök upp, de tog ut 200 ml blod och skickade det till Tyskland. Jag stannade nere i Spanien i tio dagar och det kom tillbaka som två små flaskor med vaccin. Efter det gick jag in på Immucura-kontoret och de injicerade det i min hud och jag åkte hem. Just nu känner jag mig fantastiskt bra. Jag har haft ett par tuffa månader på grund av några av de andra behandlingar som har pågått, men de är över och jag är verkligen utvilad. Jag har tagit tre månader ledigt från jobbet för att få de andra behandlingarna avslutade. och det är den andra saken med DCT, jag tog bara ledigt för att få steget gjort, men efter det fungerade det bara medan jag bara levde mitt liv, eller hur? DCT är inte påträngande, superlätt och utan biverkningar eller obehagligheter. Det var utmärkt. De injicerade vaccinet i min hud, jag gick ut och det började bara bli bättre.