Hur känner en person när han får en sådan diagnos? Först och främst är det en total omvändning av idéer. Man måste ta sig samman, man måste tänka om och leta efter sätt att bli av med den här diagnosen, och man kämpar för att få hjälp.
Jag var inlagd två gånger. Under min senaste sjukhusvistelse fick jag diagnosen en dag innan jag skrevs ut. Jag fick relativt snabbt en tid hos överläkaren som ville göra operationen. Vi hade det berömda samtalet om diagnosen och rummet var redan bokat.
spa
Jag lyssnade först på vad de hade att säga och sa sedan till mig själv att jag måste gå min egen väg. Jag måste fatta ett beslut som jag kan stödja, som inte tvingas på mig av någon annan.
Jag visste att jag var tvungen att börja ett nytt liv om jag ville kunna befria min kropp från diagnosen. Immucura var min partner i detta. För mig var det ett alternativ till att inte behöva åka till sjukhus. Men för att behålla min livskvalitet, att vara hemma och fortsätta med terapi. Och ta reda på själv hur min hälsa förbättras.
Jag började med 3/10. Först har du ingen aning om vad som väntar dig. I mitt fall blev det bättre månad efter månad.
Jag skulle verkligen betygsätta mitt välbefinnande idag med en 10/10. För mig är det verkligen otroligt. Jag mår också otroligt bra, jag har inte ont längre, jag lider inte längre. Jag vet bara att jag måste vara försiktig med vissa saker i mitt liv i framtiden och det är så jag kommer att behålla min hälsa.
Jag skulle rekommendera Immucura till alla som står inför en sådan här situation. Alla borde informera sig och utveckla en idé om den verkar tillförlitlig för dem. Det är en möjlighet som bör tas tillvara, speciellt när man lär sig att ta ansvar för sin hälsa igen. Enligt min mening verkar det vara ett bra alternativ. Jag vill tacka Immucura-teamet för allt som gjordes bakom kulisserna.